"Jukkas" aktuellt

JUKKASJÄRVI ga:18 (Jukkasjärvi vägars samfällighetsförening)

Nu har de som strävat efter att få en förening som uppfyller kraven i den nya lagstiftningen, har giltiga andelstal enl. tonkilometermetoden och som dessutom har kostat 325.000 kr plus ränta fått sin vilja igenom.

Efter några månaders tvångsförvaltning av länsstyrelsen och en nota på 30.000 kr har vi nu en styrelse. Och vi måste utgå ifrån och lita på att styrelsen följer förrättningsbeslutet, andelslängden, SFL, AL (Samfällighets- och Anläggningslagarna) samt andra gällande lagar och författningar.

Uppdatering av fastigheter/ägare samt andelslängd är också viktigt att göra annars finns risk att vi får samma slags förening som den gamla, där inget var uppdaterat sedan 1958. Uppdateringarna skall göras i samråd med lantmäteriet.

Det torde heller inte vara någon nyhet att den här historien lett till splittring i byn. Redan i november 2000 försökte jag, både muntligt och skriftligt, få den dåvarande styrelsen att inse detta. Tyvärr gick det inte hem och nu måste man ta konsekvenserna.

Vägföreningen är nu huvudman (juridiskt ansvarig) för alla vägar utom de allmänna Marknads- och Paksuniemivägarna, det är bara att acceptera fakta. 

 

Kommunangelägenhet

Då omförättningen trots allt var och är en kommunal angelägenhet (politisk fråga) enligt förrättnings-lantmätaren, LRF:s lantmätare och fastighetsrådet vid fastighetsdomstolens huvudförhandlingar bör kommunpolitikerna uppvaktas. Det är upp till Er sakägare att göra det.

 

Jukkasjärvi har utan tvekan skickats tillbaka till 50-talet. Med lite vilja och ansvar för fattade beslut kunde politikerna ha informerat förrättningslantmätaren om att kommunens vägnät inte skall ingå i omförrättningen, då hade fastigheterna efter de allmänna vägarna automatiskt också utgått. I stället utsåg man två godemän, en kirunapartist och en socialdemokrat i februari respektive april 2003 för att tillsammans med förättningslantmätaren fatta det nu gällande beslutet.

 

Kostnader och fördelning

Det här beslutet innebär, i alla fall, att alla fastigheter efter det kommunala vägnätet och fastigheterna med egen utfart till allmän väg inom det s.k. båtnadsområdet måste vara med och betala bl.a underhållet av de fyra vägarna som ligger utanför Jukkasjärvi planområden. Då utgår jag i från att kommunen fortsätter att underhålla sitt "eget vägnät".

Jukkasjärvi verkar också vara ensam i Sverige med ovannämnda konstruktion, där man buntat ihop vägar inom och utom planområdet. Föreningen lär också vara den största i sitt slag i Norrbotten.

 

Kostnaden ska fördelas enligt de av lantmäterimyndigheten fastställda andelstalen för drift resp. utförande. Det finns de som påstår att så inte är fallet. Jag kan försäkra att det är så. För att kunna frångå andelstalen måste 100% enighet råda och det ska dessutom vara skriftligt.

 

Dessutom är det en omöjlighet för styrelsen att utmäta medlemsavgifterna via kronofogdemyndigheten om inte debiteringslängden är grundad på de fastställda andelstalen.(andelslängd) Det är m.a.o. mycket riskfyllt att frångå andelslängden då medlemmarna helt enkelt kan strunta i att betala sin del.

Lantmäteriverket lägger inte ut skämt på nätet. Det som står att läsa i länken nedan är det som gäller.

För fakta klicka på länken.http://www.lantmateriet.se/templates/LMV_Page.aspx?id=1679  

Man kan inte rösta om en lag eller ett myndighets/domstolsbeslut ska gälla eller inte.

 

Kommunens strategi

Kommunen har sedan juni 2002 sagt sig ha en strategi för kommunens alla vägar. Undrar om de tänker tvinga de andra byarna i kommunen att genomgå samma procedur som Jukkas. Alla kommunmedborgare ska ju behandlas lika enligt kommunallagen.

Personligen tvivlar jag starkt på att det finns någon strategi överhuvudtaget.

I alla andra byar är kommunen huvudman för och ägare till vägar innanför planområden. Vägföreningar är endast ansvariga för vägar utanför planområden.

I Kurravaara t.ex. har man en förening för varje väg.

I Vittangi finns en vägförening för vägarna utanför planområdet, vägarna innanför planområdet ägs av kommunen som också är huvudman för dessa. Kommunen hade ett möte i Vittangi den 17 januari 2006 med bl.a. ortsbor och vägverket. Enligt uppgifter som jag tagit del av har kommunen övertagit huvudmannaskapet från vägverket för en eller ett par vägar till. Samma sak har man, enligt obekräftade uppgifter, tydligen också gjort i Rensjön alldeles nyligt.

Märklig strategi, i Jukkas har man tvingat tillbaka huvudmannaskapet till vägföreningen. Kan det bero på att Vittangi har starkare lokalpolitiker än Jukkas, kan det bero på att kommunpolitikerna inte fått korrekt information eller kan det t.o.m. handla om någon slags vänskapskorruption?

Utan tvekan kan man också påstå att Jukkas genererar mycket mer intäkter till kommunen än någon annan ort.

 

Info från novembermötet.

Det är inget snack, det har framlagts ett förslag om att frångå andelstalen och istället fördela kostnaderna lika på alla fastigheter. I praktiken innebär det att alla får ett andelstal på ca. 4,7. Vilket medför att alla med nuvarande andelstal under 4 blir förlorare.

Ex. de med andelstal 1 får 4,7 gånger högre kostnader. Det kan bli jobbigt för de med flera fastigheter (obebyggda tomter och övrig mark) och de med egna vägar, anslutna till någon av de allmänna vägarna att underhålla, redan nästa år då alla kostnader kommer upp på utgifts- och inkomststaten.

Vinnare blir de med andelstal 5 eller högre. Ju högre andelstal, ju större vinst.

 

Var och en gör som den vill men jag skulle då tänka mig för innan jag gick med på annan grund för utdebitering än andelstalen. Har man gått med på det en gång då har man också godkänt detta för framtiden. Och framtiden kan man bara sia om.

Nu står dörren öppen, på vid gavel, för kommunen att träda tillbaka.

 

Vi måste komma ihåg att fastigheterna med egen utfart till allmän väg skulle med en renodlad tonkilometer-beräkning ha fått andelstalet 0. Nämnda fastigheter tvingades in i föreningen i strid mot väsentlighetsvillkoret §5 i anläggningslagen. Som motprestation fick de ett så lågt andelstal som möjligt i det här fallet 1 vilket är det lägsta i förrättningsbeslutet.

 

Asfaltering av de 4 vägarna utanför planområdet har också diskuterats på mötet.

1999-02-01 beräknade kommunen en kostnad för asfalteringen av dessa på 2,5-3 miljoner och underhållet till 75 kr/löpmeter.

Om det här skulle bli verklighet så måste föreningen låna pengar för detta med en normal avskrivningstid på 20 år, annars blir det en orimlighet.

Vägföreningen har förmånsrätt i samtliga medlemsfastigheter, vilket innebär att fastigheterna automatiskt blir borgenärer för ev. lån.

 

Varför olika andelstal?

Den nya lagstiftningen säger att andelstalen ska baseras på hur stor nytta och hur stort behov fastigheterna har av en väg. Fastigheterna efter ex.vis Nybyggarvägen har mycket större nytta och behov av den vägen än vad andra fastigheter har.

Alla permanentbostäder, oavsett var de ligger inom det s.k. båtnadsområdet, sägs alstra 1800 ton om året, fritidsbostäder sägs alstra 600 ton per år.

 

Andelstalen räknas fram med tonkilometermetoden med viss schablonisering. Detta innebär för ex. permanentbostäder följande: 1800 x den vägsträcka i km man har från sin utfart till närmaste allmän väg.

 

Fastigheterna efter de allmänna vägarna har sträckan 0 då de ju har egen utfart direkt till allmän väg. Därför borde dessa ha andelstal 0 då 1800 x 0 = 0.

Här kommer schabloniseringen in då de anses ha, i alla fall, lite nytta och behov av att hela vägnätet är i bra skick. Det var viktigare med solidaritet än att följa §5 i anläggningslagen enligt flm. 

 

Det är alltså nyttan, behovet och vägsträckan som styr storleken på andelstalen, därav olika andelstal.

(En större användare sliter mer på en väg)  

Det är lagstiftarna som skapat dessa regler.

 

Utgifts- och inkomststat (budget)

Ex. på förenklad utgifts- och inkomststat för drift baserad på debiteringslängden och de senaste uppgifterna om stöd från byallmänningen. 30.000 kr för sysslomannen och 23.000 kr som beräknad andelskostnad i vägföreningen för medlemmar i byallmänningen. Beslutet innebär totalt 53.000 kr från den gemensamma byakassan.

 

Kostnaden 30.000 kr för sysslomannen ser jag som ett bidrag som alla sakägare får del av. Det som återstår att fördela enl. andelstal är då 36.000 kr.  (66.000 - 30.000) varav 23.000 kr är för medlemmar i byallmänningen i enlighet med deras andelstal i vägföreningen.

 

Styrelsen för byallmänningen har också räknat med att lyfta momsen på summan 53.000 kr vilket innebär att det totala stödet bara blir 42.400 kr. Hur man kan lyfta moms på kostnader som tillhör vägföreningens verksamhet är en gåta. Vägföreningen är inte heller, mig veterligt, momsregistrerad.

 

Kostnader som inte kan hänföras till en "firmas" verksamhet får inte betalas av "firman"  (Skattelagstiftningen)
En samfällighetsförening har ännu strängare regler och får under inga förhållanden betala kostnader som inte hör hemma i föreningens verksamhet. Speciellt om det gynnar en utvald grupp av medlemmar.

Förfarandet strider både mot skattelagstiftningen och lagen om förvaltning av samfälligheter och kan leda till oanade konsekvenser för styrelsen. Det är också fel att påstå att alla gör det. Däremot förekommer det likaväl som det förekommer att någon kör bil i onyktert tillstånd. Båda förehavandena är bestraffningsbara lagbrott.
En del kan klara sig hur länge som helst. Förr eller senare brukar dock lagens långa arm få tag i en.

I en samfällighetsförening är risken överhängande att bli anmäld till övervakande myndighet av någon missgynnad eller missnöjd medlem. Det finns gott om sådana medlemmar i båda aktuella föreningarna.

 

Budget (exempel)

Kostnader

Drift o underhåll, vinter  (budgeterat)                               23.000 kr

Sysslomannakostnaden                                                  30.000 kr

Admistration/arvoden mm (bef. kassa ca. 6-7.000 Kr)            7.000 kr

Oförutsett                                                                     6.000 kr

S:a kostnader                                                                            66.000 kr

  

Intäkter

Bidrag fr. byallmänningen                                                30.000 kr

Kostnader att fördela enl. fastställda andelstal                        36.000 kr

S:a intäkter                                                                                66.000 kr

 

Ev. bidrag till föreningen får inte vara riktad mot någon speciell grupp av sakägare. Alla ska ha del av detta. Bidrag kan aldrig ersätta andelstal om det inte täcker föreningens alla kostnader, då behövs ju ingen uttaxering.

 

Bidrag ska alltså minska kostnaderna, resten, i det här exemplet 36.000 kr, ska fördelas enligt andelstalen. Att någon annan betalar någons andelskostnader förändrar inte saken.

 

Om en bidragsgivare också är sakägare så får dennes andelstal inte tas bort, då havererar hela andels- och debiteringslängden.

Det finns dock inget som hindrar att en sakägare utöver sin, enligt andelstal fastställda kostnad, också ger bidrag till föreningen.

 

Kostnader för förrättningar, standardhöjning, anläggandet av nya vägar etc. minus ev. bidrag ska på liknande sätt fördelas enligt de fastställda andelstalen för utförande.

 

Kostnader för utförande resp. drift.

Kostnader för alla slag av förrättningar, standardhöjning av vägar och anläggning av nya vägar ska alltid fördelas enligt andelstalen för utförande.

Kostnader för drift- underhåll samt administration fördelas enligt andelstalen för drift.  

 

Kostnader för utförande respektive drift skall särredovisas i utgifts- och inkomststaten och också i bokföringen, de får inte buntas ihop till en kostnad

 

Medlemsskap i samfällighetsföreningar 

Så här ligger det till. En fastighetsägare är medlem i en samfällighetsförening via sin fastighet och ingenting annat. Byter en fastighet ägare så blir den nya ägaren medlem. Medlemskapet för fastigheten består och kan bara fråntas av lantmäterimyndigheten genom en förrättning.

I vårt fall har vi två samfällighetsföreningar med vitt skilda verksamheter. Byallmänningen förvaltar gemensamma skogar, vatten och vägar utanför det s.k. båtnadsområdet. Vägföreningen förvaltar vägarna inom det s.k. båtnadsområdet.

Av de fastigheter som är medlemmar i vägföreningen är det bara en handfull som också är medlemmar i byallmänningen. (stamfastigheter) Medlemsfastigheterna i vägföreningen är till ca 95% avstyckningar från ovannämnda stamfastigheter och är inte medlemmar i byallmänningen.

Det är m.a.o. inte tillåtet för byallmänningen att betala vägavgifterna för medlemsfastigheter i vägföreningen i tron att man betalar för medlemmar i byallmänningen. De som påstår något annat har fel. Vägkostnaderna har ingen anknytning till byallmänningens verksamhet.

Missgynnade blir de som själv måste betala sin avgift och de medlemsfastigheter i byallmänningen som inte ligger inom båtnadsområdet. Dessa fastigheter är ju också delägare i byallmänningens kassa och får indirekt vara med och finansiera en utvald grupps kostnader. Där bl.a. nästan hela vägföreningens styrelse ingår. 

 

Rättvisa/orättvisa 

Förrättningsbeslutet innebär att vägföreningen är huvudman (juridiskt ansvarig) för 17 vägar, varav 13 ligger innanför detaljplaneområdet (byggnadsplan) och ägs av kommunen. Utgångsläget är att kommunen fortsätter att underhålla sitt eget vägnät.

4 av vägarna ligger utanför planområdet och ska skötas av den nya vägföreningen. Alla fastigheter efter det kommunala vägnätet och ett 60-tal med egen utfart till de allmänna vägarna måste vara med och betala drift- och underhåll av de 4 vägarna utanför planområdet.

Alla skulle ju vara med och betala för att det skulle bli rättvist. 

Det paradoxala i förrättningsbeslutet är att många av fastigheterna efter det kommunala vägnätet har högre andelstal (del i kostnader) än fastigheterna efter de 4 vägarna. Vilket innebär att många av fastighetsägarna efter det kommunala vägnätet får betala mer för drift- och underhåll av de 4 vägarna, som de varken har behov eller nytta av, än de som bor efter dessa. 

Enligt nämnda stämmobeslut ska byallmänningen betala sina medlemmars vägavgifter. Hur blir det då för medlemmar (delägare i byallmänningens kassa) som har sina fastigheter utanför båtnadsområdet och som inte berörs av förrättningen. Ska de också få utdelning eller är det bara förbehållet den utvalda gruppen?

Att betala vissa medlemmars kostnader måste ju jämställas med utdelning. Den gemensamma kassan ägs av betydligt fler än de utvalda.

Det är mycket märkligt att det alltid verkar finnas obegränsat med pengar till företag/projekt, där styrelserna och deras närmaste krets, i båda föreningarna, har egna intressen. 

En stor grupp, 164 st, som inte är medlemmar i byallmänningen måste också själv betala sina kostnader. 

Dessutom finns det ett 15-tal fastigheter efter de allmänna vägarna som har mellan 25 och 150 meter egen väg att underhålla utan bidrag från något håll. För många av dem kostar enbart snöröjningen minst 1000 kr per år. 

Vart tog rättvisetänkandet vägen? Gäller rättvisa bara när den drabbar andra? 

 

Bidrag

Jag kan inte se något hinder i att byallmäningen ger bidrag till vägföreningen, det gynnar ju hela byn och i det finns heller ingen orättvisa då alla medlemmar i vägföreningen får ta del av detta.

  

Begränsningar i stadgarna

Stadgarna ska godkännas och fastställas av länsstyrelsen. Sannolikt godkänns inte paragrafer som diskriminerar eller gynnar någon grupp. En samfällighetsförening ska förvalta en gemensamhetsanläggning till alla medlemmars gemensamma bästa. 

 

Utdelning

På byallmänningens årsstämma 2007-03-04 beslutades att sakägare i vägföreningen 109 st. som också är medlemmar i byallmänningen får sina andelskostnader (vägavgifter) betalda av byallmänningen. En form av utdelning. Enligt bekräftade uppgifter rör det sig om 23 000 kr i år. "Utdelningen" ska också, enligt obekräftade uppgifter, gälla för framtida kostnader i vägföreningen för den utvalda gruppen.

Fördelning av kostnaden 36.000 kr enl. andelslängden ger följande "utdelning" andelstal 1 i vägföreningen ger ca. 29:-,  5 ca. 144:-, 10 ca. 287:-  och 12 ca. 344:- från byallmänningens gemensamma kassa.

Som jämförelse skulle fördelningen av 66.000 kr enl. andelstal 1 ge ca. 53:-, 5 ca. 263:-, 10 ca. 526:- och 12 ca. 631:- i utdelning.

De flesta av styrelseledamöterna har andelstal mellan 7 och 12 i vägföreningen. Några av dem sitter också i båda styrelserna.

 

Andelstalen kan vara omvänt i byallmänningen d.v.s de som har höga andelstal i vägföreningen har låga i byallmänningen. Sedan har vi dem som har sina fastigheter utanför det s.k. båtnadsområdet som inte får någon utdelning alls.

 

Allmänna vägar.

Allmänna vägar i Jukkas är Marknads- och Paksuniemivägen. Det s.k. båtnadsområdet börjar en bit före Fjärdingsvägen och sträcker sig ända fram till kyrkan och till Fångstvägen mot Paksuniemi. Alla fastigheter inom området, utom några få efter Paksuniemivägen, är medlemmar i vägföreningen. Totalt handlar det om 273 fastigheter. Ett 60-tal har egen utfart till någon av de allmänna vägarna.

 

Fastigheter efter Paksuniemivägen

Att ett antal fastigheter efter Paksuniemivägen har fallit bort i omförrättningen. Det har att göra med att flm utökat båtnadsområdet (området från 1958) i den västra delen. 
Då området inte "får" bli större vid en omförrättning har flm tagit bort motsvarande areal i den östra delen. (Paksuniemivägen)
 

 

Kommun- statsbidrag till enskilda vägar.

Kommunbidraget är ca. 8 kr per meter för snöröjning. För vår del har det utfallit med ca. 8000 kr per år mot en kostnad på 15-25000 kr beroende på vintern. Inga andra bidrag från kommunen utgår. 

Kraven för att få statsbidrag till en enskild väg, enligt gällande regler, är att den måste vara minst 1 km lång. Ingen av vägarna i Jukkas uppfyller kravet.

Enligt föreslagna nya regler ska inga bidrag utgå till vägar inom detaljplanerade områden. I stället ska kommuner överta huvudmannaskapen. Allt enligt den utredning, BREV 2000, som den förra regeringen lät göra år 2000. 

 

Avundsjuka existerar inte i min värld. Mina döttrar har två fastigheter innanför båtnadsområdet och båda är medlemmar i byallmänningen genom en av fastigheterna och får ta del av ovannämnda beslut, så jag borde ju vara glad. Det är jag inte, för det här är inte just mot alla dem som själv måste betala sina avgifter och mot de medlemmar i byallmänningen som indirekt är med och betalar vissa medlemmars kostnader.


Efterlyser också den predikan om solidaritet och rättvisa som hölls av de som drog igång förrättningen, kommunen, lantmäteriet och de som med sin tystnad deltog i vansinnet.
Men det är väl som vanligt, solidaritet och rättvisa gäller bara så länge den inte drabbar en själv.
 

En sak är i alla fall säker, beslutet strider mot skattelagstiftningen, byallmänningen betalar kostnader som inte hör hemma i föreningens verksamhet. Den strider också mot lagen om förvaltning av samfälligheter och byallmänningens stadgar då bara en utvald grupp får utdelning.

 

Hemsidans uppgift och min roll

Sidans uppgift är att förmedla viktig information till sakägare då vårt nätverk har havererat. Hela min adressbok för e-post har raderats av misstag. 

På första sakägarsammanträdet 2002.06.26 utsågs en arbetsgrupp av ett 60-tal närvarande sakägare. Jag blev vald till ordförande och kontaktman mot förrättningslantmätaren (flm) och kommunen för att undvika anarki i ärendet.

Jag har fullföljt alla uppdrag som tilldelades mig bl.a. den stora inventeringen av 330 fastigheter.

Alla åsikter och synpunkter, såväl goda som dåliga, som kom ifrån sakägare förmedlades till flm. Bl.a. frågan om det möjligen kunde finnas inslag av vänskaps- tjänstemanna-korruption i ärendet. För detta fick jag rejält på skallen av flm och kommunens handläggare på sammanträdet 2002.12.19.

Jag har också blivit anklagad för att ha drivit upp kostnaden med en massa besvärliga frågor. Se ovan och under fliken Information.

En svensk myndighet får inte straffa eller ens försöka straffa en person för dennes åsikter. (Yttrandefrihetslagen)

Under ett möte med dåvarande kommunalrådet och ett vittne till blev jag hotad att anmälas för förtal av kommunens handläggare, citat "dig din djävel ska jag anmäla för förtal" slut citat. Vackra ord från en av kommunens högsta tjänstemän. Har dock inte sett röken av någon stämning trots att det gått flera år sedan dess.

Jag är inte ensam om åsikten att förrättningen genomförts på ett mycket tvivelaktigt sätt.

Har också varit ordförande i vägföreningens styrelse under den tid då förrättningen pågick dock inte i den styrelse som ansökte om omförrättningen. Var också ombud för 162 av de 163 sakägare som överklagade förrättningsbeslutet till fastighetsdomstolen. Min enda roll nu är att bevaka våra intressen, informera och ge råd i aktuella frågor.