Istanbul

Vår resa till Istanbul 2007-09-14--09-18

 

 

Topkapipalatsets harem.

Ragnhild på en av balkongerna till polen där Ibrahim den galne rumlade om med sina damer.

Atatürkbron över Gyllene Hornet. Under bron finns flera fina restauranger med gångväg på båda sidor om restaurangerna. 

 

Introduktion

Ragnhild hade länge talat om att hon skulle vilja se Istanbul, tröskeln till Asien med en del av staden i Europa och en del i Asien.

När hon blev erbjuden avtalspension från posten fr.o.m. den 1:a augusti så bestämde vi oss för att göra resan.

Jag fixade allt själv via Internet, ett otroligt bra verktyg även för oss äldre som ”inte kan” så mycket om datorer.

Bokade flygbiljetter på reguljärflyget med SAS, SwissAir, AtlasJet och t.o.m. taxi från Atatürk flygplats till hotellet i Istanbul. Bokningen gjordes hos Istanbultaxi och jag trodde naturligtvis att det var en vanlig taxi som skulle köra oss. ”Icke sa Nicke” Utanför utgången stod en kostymklädd kille med slips och med en skylt med vårat namn på. Skylten såg ut som tavla med ram på.

De andra som väntade på sina kunder hade bara vanliga A-4 ark med namn på personerna de väntade på.

Jag hade också betalat 500 kr via Internet, det kändes lite dyrt men jag hittade inget alternativ och trodde det var ok. 

Vår kille var mycket artig och belevad, när vi kom fram till ”taxin” så visade det sig vara en limousin. ”Hoppsan”

Utanför hotellet stod två personer och såg till att limousinen kom ända fram till trappan. Vi togs emot som ett kungapar.

När vi lämnade hotellet den 18 september tog vi en vanlig gul taxi, den kostade 150 kr.

Lite skillnad, men så kan det gå när man bokar via Internet. Nå, vi tog det hela som en kul grej och en lärdom.

        

Vi startade i Stockholm med SAS mot Zürich och efter en kort mellanlandning vidare till Istanbul med SwissAir. Det var stor skillnad på bolagen. På SAS-planet fick vi sitta näst längst bak, vi såg inget då vi satt vid den ena motorn och skulle ha behövt bullerkåpor. Det fanns många lediga platser längre fram i planet men enligt chefsvärdinnan hade vi lågprisbiljetter och måste därför sitta där vi blivit placerade. Servicen var heller ingen höjdare allt måste köpas.

På SwissAir hade vi också lågprisbiljetter men här hade de inte samma praxis, vi satt någonstans i mitten på den Airbus som flög oss till Istanbul. Vi blev också bjudna på allt, pizza med dryck, kaffe med kaka plus godis.

Liknande var det på AtlasJet:s plan mellan Istanbul och Antalya och åter. Hemresan från Istanbul till Stockholm med SAS var lika dålig, platser längst bak vid motorerna trots att det fanns lediga platser längre fram och samma dåliga service. En sak är säker, nästa gång blir det inte SAS.

 

Vi hade gjort en noggrann plan, med hjälp av en turistbyrå i Istanbul, via Internet, över vad vi skulle hinna se på de 3,5 dagarna som vår vistelse i Istanbul skulle vara.

 

Det som förvånade oss var det lugna tempot på fotgängarna, det såg ut som om de hade all tid i världen att komma dit det var på väg. Det är ju i alla fall ca.14 miljoner som bor i Istanbul. Jämfört med Stockholm där folk t.o.m. springer ner för trappor så var det för underligt.

Trafiken däremot var ruskig, jag skulle aldrig sätta mig bakom ratten i en bil i denna stad.

 

Efter incheckning på hotellet Nazar tog vi en första promenad på ca. 15 minuter till den stora Basaren. Den heter Kapali Carsi på turkiska.

Det är världens största täckta basar med kvarter som är specialiserade på särskilda varor och rymmer 4000 affärer under samma tak. Det här måste vara ett himmelrike för dem som tycker om att shoppa. Basaren kan vara varm och trängseln mycket stor men upplevelsen är minst lika stor. När det är mycket folk i basaren får man se upp med ficktjuvar.

Vi fick över lite tid den sista dagen så vi gjorde ännu ett besök i basaren då den låg så nära hotellet. Det märkliga var att här fanns inga påträngande försäljare, man kunde lugnt titta på och t.o.m. röra i prylarna utan att någon kom fram och försökte ”göra affärer” med en.

Bakom basaren nere vid Galatbron finns den Egyptiska marknaden med travar av kryddsäckar, nötter och torkad frukt, den besökte vi bara som hastigast. 

 

Efter en god middag och en natts sömn var vi åter beredda på att ta oss fram till de övriga sevärdheterna som är ett måste för oss turister.

 

Efter en större gata precis nedanför hotellet gick spårvagnarna eller Metron som det heter i Turkiet. Vi hade läst om den men hade helt och hållet glömt att kolla hur den gick i stan. Därför vågade vi inte åka den de första dagarna.

 

Vi gick och gick…. och gick naturligtvis åt fel håll, söderut i stället för att följa den stora gatan med spårvägen österut och hamnade så småningom nere i en fiskehamn på fel sida om halvön. Här fanns det fiskstånd på fiskstånd med fiskar som vi aldrig sett men även lite av våra kända såsom ex lax.

Vi hade säkert vandrat i 3-4 timmar efter kusten när vi kom fram till en strandrestaurang där vi tog en vätskepaus (Efes). Här fick vi hjälp av ägaren att, via en genväg, komma till området där alla sevärdheterna låg.

 

Blå Moskén

Moskén byggdes på tidigt 1600-tal och är enorm. Både stor och mycket vacker. Klädda i kjolar och hucklen beträdde vi denna vackra moské. När vi väl var där var det inte svårt att hitta de andra moskéerna som alla låg alldeles intill.

 

Vid sidan om Blå moskén ligger Hippodromen som en gång kunde rymma ca.100 000 åskådare. Banan som följer arenans kanter var över 1000 meter lång och användes för tävlingar med häst och vagn och var omåttligt populära i det gamla Bysans. Viktiga tävlingar samlade minst lika stor publik som dagens fotbollsmatcher. Man ordnade också lite mer blodiga tävlingar.

I dag återstår inte så mycket mer än själva banan av arenan.

 

Mitt emot Blå moskén ligger Hagia Sofia som var den första kristna kyrkan i Istanbul och byggdes omkring år 535. Den är en enormt stor röd byggnad. Den stora kupolen i mitten spänner över 30 meter och stöds enbart av pelarna längs kanten. Namnet Hagia Sofia betyder ”gudomlig visdom”

År 1453 blev kyrkan en moské.

Här stack vi in vårt finger i den berömda Gråtande pelaren och fick då önska oss något.

Atatürk gjorde Hagia Sofia till ett museum.

 

I Topkapipalatset behöver man gott om tid. Den består av flera områden och ett otaligt antal byggnader, allt omgärdat av en hög mur. Bl.a. finns här det berömda haremet (betyder förbjudet) med ca. 400 rum och en pool där Ibrahim den galne badade med haremsdamerna. Man kan få ett intryck av hur Sultanen Ibrahim styrde och ställde bland sina haremsdamer och konkubiner men också över riket. Det var en grym herre, när han misstänkte att en av haremsdamerna varit otrogen blev han så svartsjuk att han beordrade att alla damerna skulle sys in i säckar och dränkas i Bosporen. En lyckades göra sig fri och räddades av ett Frankskt fartyg.

Herrar som råkade gå vilse gjordes till eunucker.

 

Dag två tog vi mod till oss och tog spårvagnen till hamnen vid Gyllene hornet - Bosporen, när man väl gjort det en gång så är det mycket enkelt och billigt att ta sig från en plats till en annan.

Det var som att åka tunnelbana i Stockholm, kartor vid in- och utgångarna på vagnarna med stationsnamn som ropades ut i högtalare. Billigt var det också. För 1,30 YTL fick man åka hur mycket man ville.

 

Väl framme tog vi en båttur utefter Bosporen som ju förbinder Marmarasjön med Svarta Havet och är viktig farled för stora och små fartyg. Uppvägen på den europeiska sidan och tillbakavägen på den asiatiska sidan. På båda sidorna kunde man se magnifika hus med enorma båtar ankrade vid husen. Det verkar finnas gott miljardärer också i Turkiet. Båtturen tog några timmar och var värd varenda krona.

 

Vi åkte också hästdroska i området och i Hagiaparken för att vila våra trötta ben.

Våra skor blev putsade, även mina Foppatofflor med vatten och tandborste, tre års garanti till en kostnad av 20 YTL

 

Vi gick upp till Süleymanmoskén, vägen upp var både jobbig och krokig, väl framme tänkte vi ta en öl på en av caféerna intill moskén, men tji fick vi, de låg alldeles för nära moskén för att få sälja öl.

Vi fick nöja oss med vatten och kaffe.

  

En promenad utefter stadsmuren som byggdes under 400 hundra talet hann vi också med denna dag. Grekerna, som då härskade i området, valde denna plats för att den var så lätt att försvara. Det tog mer än 500 år innan en fiende lyckades ta sig igenom murarna.

 

En sak till hade vi tänkt göra och det var att åka till den asiatiska sidan, stadsdelen ÜSKÜDAR. Vi har ju mest rört oss i den Europeiska. Tyvärr blev det inte av p.g.a. ont om tid och en vag känsla av osäkerhet. Vi får nöja oss med båtturen på Bosporen och göra ett besök där vid en eventuell nästa resa.

 

Vi tog i alla fall spårvagnen via Galatabron över Gyllene Hornet till den mordena stadsdelen BEYOGLU. Där strosade vi runt på de fina affärsgatorna nästan hela 3:e dagen innan vi gick tillbaka gångvägen under bron där det finns många fina restauranger. På kvällen besökte vi en av restaurangerna och åt en god fiskmiddag med en fisk som kallades Blå fisken.

 

Allt som allt har vi väl promenerat ca.5-6 timmar per dag även om vi fick ta det lugnt p.g.a. min dåliga rygg.

 

Det finns mycket, mycket mer att se i Istanbul som är en stor men trevlig stad med vänliga och hjälpsamma människor. Staden är både gammal och modern med ca.14 miljoner invånare, har flera universitet och högskolor.

Hit kommer vi gärna tillbaka för att se det vi inte hann med, om hälsan och börsen tillåter det.

 

Vädret i Istanbul denna årstid var ungefär som en svensk högsommar, 25-30 grader och inget regn.

 

Den månadslånga vistelsen i Istanbul – Side inklusive alla flyg, transfer, hotell, luncher och middagar gick lös på ca.40 000 kr.

Har Ni frågor om Istanbul är ni välkommen med dem, ska försöka svara på dem efter bästa förmåga.